Om affärsuppgörelsen innebar att man behövde växel, delade man helt enkelt mynten i mindre bitar med en kniv eller genom att böja och bända av dom. Att kapa av en bit av en obearbetad armring av silver gick också bra…den sammanlagda vikten silver var det viktiga.
Det här förhållandet är troligen en av anledningarna till att man - exempelvis i England runt 1000-talet - med största sannolikhet börjar dela en viss mängd mynt redan i myntverkstäderna. Mynten delades i 2 eller 4 delar med motsvarande värde; ½ respektive ¼ penny.

Silvermynt från vikingatiden är ofta buckliga och visar tecken på att de har varit böjda. Många är också "berikade" med små halvmåneliknande hack/märken. De små hacken kallas probermärken eller proberhack och har tillkommit genom att något vasst och spetsigt - t.ex. en knivspets - har tryckts mot myntet. Både probering och böjning var något som utfördes för att kontrollera att myntet var av gott silver. Som nämnts ovan var det endast silvrets kvalitét och vikt som var av intresse för handelsmännen från våra nordiska länder. Eventuella instansade bilder eller text var oväsentligt... de besiktigade och vägde.

Ett tecken på cirkulation i Norden
Har du ett mynt från vikingatiden i din hand - buckligt och/eller med probermärken - kan du vara säker på att myntet har använts på en eller flera livliga handelsplatser i Norden. Härstammar penningen från t.ex. Sachsen kan det mycket väl ha tagit vägen över t.ex Ungern, bytt ägare på handelsplatser utmed de ryska floderna och vid östersjöns kust. Har nordiska handelsmän varit delaktiga i handeln har de testat silvret innan det blivit affär. Slutligen har det följt med i en börs eller en kista via ett skepp och så småningom nått Gotland eller det svenska fastlandet för ytterligare handel. Ju värre "åverkan" desto fler transaktioner kan man förmoda att myntet varit del i. Probering och böjning av mynt, barrer, tenar och andra silverföremål var mer regel än undantag vid ekonomiska uppgörelser och är ett säkert tecken på att betalningsmedlet hanterats av nordiska handelsmän.

Monetarisering är benämningen på den förändringsprocess som sker då ett samhälle övergår från den mera primitiva byteshandeln till ett system där värdet av varor och tjänster istället bestäms av ett visst mått av mynt. Processen är komplex och en djupdykning i ämnet är inte aktuellt här men - i stora drag beskrivet - kan man säga att; för att detta ska vara möjligt i ett medeltida samhälle krävs en stabil och stark administration; ett samspel mellan den kungliga maktorganisationen och kyrkan, en välplanerad massiv politisk kampanj…och massor av mynt! Mynten skall också vara präglade under strikt uppstyrda former så att inga stora avvikelser sker i vikt och silverhalt.
Använder vi vårt medeltida Sverige som exempel, verkar processen möjlig att genomföra tidigast under andra hälften av 1200-talet. I början av 1200-talet spelar mynten nästan ingen roll alls i en hårt arbetande bonde eller kringresande smeds liv. Mynt var något som fanns endast i de allra rikaste kretsarna; bland kungar, jarlar och höga potentater inom kyrkan. När sedan 1300-talet inleds är största delen av Sverige monetariserat. Byteshandel gällde fortfarande till stor del i daglighandeln, men viss del av varorna måste omsättas till penningar för betalning av t.ex skatt till kungen och kyrkan.